jag har skjutit mig själv i foten!

oavsett om man beslutat sig för att bara steka färdig, fryst pyttipanna till middag blir resultatet alltid ett berg med disk som ska bestigas...när jag igår natt stod med det i förhoppningen att kanske,kanske kunna komma upp till ett hyfsat rent hem började jag fundera -vilka är människorna med de vita hemmen?

när jag växte upp var det vissa som redan från början visste exakt vad de ville, fair play, men jag var inte en av dem -jag ville göra allt! med tiden ledde det  behovet av yttre lugn för att kompensera det inre kaoset till en kärlek för vita hem, ni vet de där med vita soffor, rena ytor och voliégardiner som blåser i vinden från en öppen altandörr... dom finns, jag har sett dem -dock inte hos mig eller någon jag känner!
i mitt hem är det bara kylskåpet som är vitt, ja, toapappret också..och man hade ju kunnat tänka sig att skaffa fler vita saker, men jag skaffade en man istället -med smutsfilter och praktiskt tänkande som säger att vitt INTE är hemtrevligt. jag skaffade en 50-kilos hund, svart, som är en tecknad film -han kommer in, ställer sig mitt i vardagsrummet och POFF, släpper ett moln av hår!? inte dom här löjliga långa hundhåren, nej,nej, vi snackar korta sylar som går rakt in i fötterna och sen måste avlägsnas kirurgiskt.. sen väljer jag att skaffa barn, så den nya soffan som av PRAKTISKA skäl är införskaffad i mörkgrått blir nerspydd och den nya sängen nerpinkad! det är bara att konstatera att man skjutit sig själv i foten vad gäller allt som är vitt, men å andra sidan har jag fått lära mig vad gränslös kärlek är för något. så fram tills jag blivit perverst rik så jag kan ha folk som städar åt mig, får jag nöja mig med att drömma!

 det bor en Alexis djupt inom mig.. lösningen på vitt heter pengar!