vilden har gått sönder!

jag har inte fått dåliga nerver av att ha skaffat barn, men jag kommer få dåliga nerver av att vara mamma till en vilde!

vi hade precis kommit hem efter en hel dag fullspäckad med aktiviteter och jag skulle bara fixa en kopp kaffe innan jag skulle ge vilden lite mat. jag hade satt på honom hjälmen och satt ner honom på golvet och när jag vänder mig om för att fylla på kaffe är det ett ögonblicks verk, PANG!
under den sekunden det tar att reagera och vända sig om kunde jag konstatera att det där INTE hade gått bra, sen gick det ett illvrål genom öronen, genom hela kroppen. han hade ramlat huvudstupa rakt ner i kanten på sin tripptrapp-stol efter att stående ha tappat balansen.

har spenderat hela kvällen på barnakuten med vilden (tack och lov även med vildens pappa).
spräckt ögonlock och en rejäl svullnad under ögat efter smällen rätt på okbenet:

det hade gått hyfsat bra och eftersom sårkanterna var så fin tyckte läkaren det var bäst att inte börja greja med det när det väl slutat blöda. informativt fick vi veta att vilden kommer att skifta i regnbågens alla färger den närmsta veckan, att det bara var det som skulle hända var rätt skönt att höra och jag kunde slappna av efter att ha varit som en fiolsträng i flera timmar. det är när något sådant här händer som jag blir medveten om hur extremt väl sammansvetsade vildens pappa och jag är, hur väl vi känner varandra och finns där för varandra. det är sällsynt, unikt och exklusivt.

när vi väl kom hem var vilden mörbultad och helt slut. han ville bara krypa upp i famnen, bli kramad på, äta sin välling och få somna. hans öga hade redan börjat mörkna och var svullet, men innan jag hann att ge honom lite alvedon hade han somnat.

innan vi kom oss iväg till sjukan hade Bary blivit hämtad av hans extrafamilj som ALLTID ställer upp, det var skönt att inte ha den oron hängande över huvudet mitt i alltihop.
när vildens pappa hämtade honom senare på kvällen, hade de varit iväg och köpt en krya på dig-present till vilden. jag vet inte om det kanske hade lite med situationen att göra, men när jag såg det höll jag på att börja lipa. jag tyckte det var så himla gulligt gjort och det var så oväntat - tack för att ni finns, hela familjen Bengtsson-Nilsson!

herregud, vilken kväll... jag behöver sova och börja på ny kula i morgon. beroende lite på hur vilden mår i morgon så får vi se om det blir någon öppen förskola.