att vara eller inte vara...

att vakna halv nio och inse att man har fått sova hela natten (sedan 00:15 iaf) har en viss surrealistisk touch, men var verklighet idag när JAG slog upp de blå och undrade vad det var frågan om.
jag är glad att vi ska iväg till rytmiken om en stund för det verkar som att batterierna är nyladdade på vilden också efter natten, han beter sig som duracellkaninen Dampe och kommer riva det lilla som är kvar av vårt hem...

i eftermiddag tänkte vi (om vilden samarbetar?!) fortsätta "höstsanering 2.0", det är en hel del kvar på listan.

vad gör man åt en 7-månaders liten kille som precis har fått sina första tänder, men redan kommit på att de fungerar som ypperliga vapen när han inte får sin vilja fram? nu låter det som om jag har Damian i mitt liv, men vilden har ett jävla temperament och när han blir riktigt förbannad eller något går emot honom (han har 0 tålamod) så hugger han som en kobra... vad gör man åt det?
detta har han fått efter sin far, temperamentet och det dåliga tålamodet alltså. det kan ALDRIG ha med mig att göra - jag förnekar!

slående lika, eller...