söndag 11 september 2011

ett decennium går för fort!

jag skrev inga inlägg igår, hade ett bloggfritt dygn och gav hjärnan en paus.
jag hade tänkt att ta det lugnt, men jag åkte ut några svängar. till loppis och en sväng till syrran, men det var trots allt inga större aktiviteter. de senaste helgerna har det varit fullt upp och jag kände att jag behövde få göra ingenting.

idag är det 11 september, dagen som fundamentalt förändrade hela västvärlden. jag tror alla vet vad de gjorde den dan, trots att det är 10 år sedan, alla utom jag i alla fall! jag började redan igår fundera på vart jag var och vad jag gjorde, men det är helt blankt. jag försökte succesivt gå tillbaka genom åren, men nej... vad säger det om mig? till mitt försvar vet jag exakt vad jag gjorde vid backabranden!

terrorattacken var verkligen fruktansvärd, men idag hörde jag en grej på tv som jag faktiskt inte har tänkt på tidigare:
- är det inte lite märkligt att det sker en sådant supersynkat attentat och sen ingenting, mot något land? det kan ju ha att göra med att man i princip har jagat livet ur al qaida efteråt, men de är väl inte direkt kända för logiskt tänkande... och med det i åtanke tycker jag det är helt ofattbart att det tog nästan tio år att röka ut Bin Laden ur sitt hål.

jag är definitivt ingen förkämpe för krig i någon form, det är i alla händelser alltid fattiga, kvinnor och barn som drabbas värst, men exakt VAD trodde al qaida skulle hända?! de har vigt sina liv åt att hata västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet, de borde lärt sig att de inte har patent på att vara fundamentala, både kärlek och hat kan bli föremål för sådana känslor...

man får vara tacksam för att inget mer fruktansvärt har hänt genom åren i den omfattningen, även om varje förlorat liv till det meningslösa våldet är en tragedi i sig, och jag hoppas verkligen att USA idag får inviga sin nya minnesplats. det verkar som om det betraktas som någon form av avstamp i läkningsprocessen och visst blir det vackert:





där de två tornen stod förrut finns nu två bassänger med tio meter vattenfall, runt varje bassäng finns namnen på offren. i hela området har det planterats träd, det kommer finnas museum och minnesmonument. jag får inte riktigt kläm på hur många skyskrapor som ska byggas, men utifrån arkitektritningarna verkar det som fyra, och när det står klart skall två ljuspelare gå upp i himlen från, vad jag förstår, två av byggnaderna för att markera tvillingtornen, men det verkar ju mer logiskt att det skulle vara från bassängerna där de faktiskt stod... hur som helst skulle jag gärna vilja se det när det står helt färdigt.

det blir inte många knop i dag heller, kanske kan jag få gjort något av allt jag skulle behöva göra när vildens pappa är hemma, men just nu känner jag ingen större motivation. jag laddar mina batterier inför vildens simlektion om några timmar...


2 kommentarer:

  1. Oj vilken häftig blogg jag kom in på!
    Hoppas den lediga helgen gav något och ha det så bra :)

    SvaraRadera
  2. tack Kristina, du är alltid välkommen tillbaka!
    ja, min frustration simmar i det allmänna reningssystemet efter en lååååång dusch i går kväll, man är redo för nya tag!!

    SvaraRadera