en på miljonen!

det har sina för- och nackdelar att bo som jag gör, i hyreslägenhet, men säkerligen är det den lättvindigaste boendeformen näst efter hotell (för alla som har råd med en standard över Fawlty towers). vår lägenhet ligger i ett projekt (det enda i centrala Göteborg?) vilket gör att husen ser ut som något från gamla DDR, men även om vår lya är i ständig förändring har den nytt badrum och kök i färger jag valt och hyran är låg.

jag behöver aldrig bry mig om underhåll eller städning och går något sönder lyfter jag bara luren och ringer husvärden... som oftast redan sitter i telefon med en halvdöv 80-åring och försöker förklara varför det inte är ok att hiva en uttjänt stekpanna i sopnedkastet -FÖR ATT VI KÄLLSORTERAR!!
i hela området finns välvårdade rabatter, träd och precis utanför vår port står en gigantisk kruka med blomsterarrangemang, vilket är fint, tyvärr är samma kruka inte helt sällan också dekorerad med 20 fimpar, 25% av en pizza och en petflaska av grannens tonårskompisar! i denna typ av gigantiska hus är man alltid ensam och aldrig ensam, för även om det går att leva helt anonym under en hel livstid här så är väggarna gjorda av kinesiskt rispapper, man blir informerad vare sig man vill eller inte...

...som det där paret mittemot som förlustade sig i lördags -jag vet det, grannen över vet det, surgubben på 1:a vån vet det...det är han som utnämnt sig själv till områdets Walter Ulbricht och inte tillåter NÅGON form av aktivitet efter kl. 15 NÅGON dag i veckan och av den anledning alltid vrålar på grannens dotter som spelar fotboll på utsidan...det är hennes mamma som bor högst upp i porten bredvid, hade ihop det med vildens pappas gamla arbetskamrat och är vansinnig på skrik-och panikfamiljen på 3:e vån som alltid parkerar in hennes bil...som i sin tur bor väggivägg med rollatortanten som bodde över oss tidigare och inte hälsade för att jag rökte på balkongen, nu bor det ett lesbiskt par med rökande kompisar där i stället och rollatortanten hälsar igen eftersom jag slutat röka och flyttat till 5:e vån, men hon hälsar fortfarande inte på den utlänska familjen med slöjor... vars lägenhet ligger ovanpå det där parets med den stora hunden som alltid gnyr på balkongen så fort den ser någon den känner...det är förresten samma par som har den där vilde bäbisen...