bland tomtar och troll...

vårt mittemellan-land håller på att förändras, jag tycker det verkar som att folk i allmänhet har fått mer civilkurage och jag tycker det är underbart att veta att folk i allt större utsträckning vågar säga ifrån! men det finns också människor som borde limma igen käften med superlim...

efter att ha suttit inne hela dan igår, började vilde bäbisen framåt kvällen bli riktigt rastlös så jag tänkte att jag tar med honom till affären eftersom jag inte skulle handla så mycket...amatörens misstag nr.1.
jag stod och funderade på om jag skulle ge honom mer mat innan jag åkte, men skulle ju inte vara borta så länge så nej...amatörens misstag nr.2.
så in i bilen hoppar vi, bränner ner till affären och situationen ballar ur nästan direkt. lyckas ge vilden en flaska mat någonstans bland kattmatshyllorna så han håller sig någorlunda lugn fem minuter medan jag kör race upp och ner för alla gångar och sliter tag i varorna i farten, jag visste att det var frågan om minuter. när jag stod i murphys lag-kön brast det -katastroflaaaaarrrrrmmmm!!!! eftersom jag hade börjat plocka upp varor på bandet fick jag försöka trösta så gott det gick med honom i babyskyddet, men det blev värre och värre...
då hör jag plötsligt hennes röst och jag bara visste vem det var innan jag vänt mig om -knäckhäxan! hennes och min väg korsas ibland och hon lyckas alltid med att väcka mina värsta sidor, så även denna gång. hon och träsktrollet (som för övrigt jobbar på 52:ans linje mellan skogome och linnéplatsen) har en unik egenskap att alltid hitta mig vid sämst lämpade tillfälle, dom känner lukten av svaghet!

- det KANSKE är bättre att låta sitt barn vara hemma, han mår inte bra. säger hon vänd till sin gubbe, men tillräckligt högt för att vara säker på att jag hört (va fan är det med folk och problemet att säga saker riktat till rätt person?!).
- hade jag haft ett val nu så kanske jag hade gjort det! svarar jag och försöker behålla lugnet.
- KANSKE kan vara bra att TA UPP honom!
här brister det för vildens mamma, amatörens misstag nr.3.
- KANSKE SKA HÅLLA KÄFTEN INNAN JAG HJÄLPER DIG!!!
nu tittar knäckhäxan på sin gubbe som inte rör en min (för han är väl kräktrött på den åsiktsmaskinen sen flera år tillbaka) och säger...
- men jag säger bara..
- ETT ORD TILL FRÅN DIG, ETT JÄVLA ORD TILL...
enter: den goda fen (i form av kassörskan)
- nu får vi ta det lite lugnt, jag ska hjälpa dig att packa. och så reser hon sig och en kollega (som poppat upp som åskådare) hjälper till i kassan. jag kunde plocka upp och trösta min ledsna vilda bäbis och förvandlade mig sen till en superhjälte och sköt ner knäckhäxan med blixtar från mina ögon så hon dog...


...ok, det sista hände inte.


jag tog våra varor, gick ut till bilen och åkte hem -sur!