det är en svart dag och jag gråter en stund...

tiden stannar upp och världen blir en lite fulare plats att leva i, ingen lämnas oberörd!

det är lätt att tappa tron på mänskligheten när man hör vad som hänt och jag tycker därför det blir viktigare än någonsin att våga ge lite kärlek..
många med mig utgick säkert från att attentaten i Norge hade terroristanknytning, sen ser jag en bild på nyheterna av en blond yngre man, han ser snäll ut, han ser bra ut... han hade kunnat lura mig.
det är då man blir påmind, Djävulen kommer i alla former och skepnader!

idag går mina tankar till det norska folket, men kanske i synnerhet till de föräldrar som har blivit berövade sina barn och nu genomlider det ofattbara, otänkbara - mitt hjärta blöder för er!
att förlora någon är alltid svårt, men att behöva begrava sitt barn... hur hanterar man det, kan man hantera det eller överlever man det bara?!
och hur förklarar man för barnen som är kvar att det var en ensam mörkermans illgärning och att världen trots allt ÄR värd att kämpa för...

Norge kommer igen - för ur enorma tragedier föds kolossal styrka, en vilja att enas och resa sig! fram till dess får vi visa att det finns mycket kärlek att hämta på andra sidan gränsen.
så nu skickar jag min kärlek till alla de som mist sina liv och till deras familjer, till alla de som skadats och till alla de som klarade sig undan (om än inte själsligt), till all räddningspersonal och frivilliga hjälparbetare på plats, till alla de barn som förlorade sina vänner och till alla andra som kan behöva den för att komma ihåg att omvärlden tänker på dem!